M -14/2 -07
- ett år sedan, tiden går fort.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom. Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet. Det blod som jag trodde var stilla, det fick du att rinna. Och jag ångrar allt det dumma jag gjorde som fick dig att försvinna. Och det hjärta som en gång var ditt, det fryser nu sakta till is.
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat. Där satt jag med mina gul-gröna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstört.
För så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans. För snart brinner ett hjärta för honom någon annanstans. Medan jag sitter här och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt.
Allt det du en gång var, var det bara på låtsas? När jag tänker tillbaka så fäller jag en tår, det känns som att det bara var igår som du låg här bredvid. Men det har gått ett år sedan jag låg i dina trygga armar och hörde ditt underbara hjärta slå.
A drop in the ocean, a change in the weather. I'm praying that you and me might end up together again. But it's like wishing for rain as I stand in the desert. But I'm holding you closer than most, beause you are my heaven.
I shouldn't cry, but I'm too broken to move on and I still can't belive you're gone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar