lördag 4 december 2010

- Kära mamma.

Mamma, häromdagen när jag satt och pillade mig i naveln kom jag att tänka på en sak, en rolig liten påminnelse om någonting väldigt viktigt, någonting som fick mig att tänka på hur jag blev jag. Det är säkert svårt att föreställa sig att jag en gång var liten, hjälplös och helt beroende av någon annan, men det var jag. Och någon annan, det var du mamma. Det var du som visade mig min första fjäril och min första regnbåge. Du var med när jag tog mina allra första steg (som var förvånansvärt lika mina allra första hulahula-försök). Du var den första som fick mig att le och skratta, och du var där och hörde mina första ord.

Du formade mitt ansikte med miljoner ömma kyssar. Du har lärt mig alla viktiga grejer om världen och var jag hör hemma i den. När jag tittar och lyssnar på dig förstår jag vad som betyder något. Du delar med dig av allt som gör dig så speciell - vänlighet, överseende, ärlighet, uthållighet, eftertänksamhet och alldeles särskilt tålamod! Vad jag menar mamma, är att du är den grund på vilken min personlighet vilar. Och jag vill bara tacka dig. Tack för att du alltid får mig att känna mig så varm, trygg och älskad. För att du ger mig allt jag behöver (och ännu mer).

Tack för din härliga hemlagade mat och för att du alltid fyller min magsäck med så mycket kärlek och näring dag efter dag, år efter år. Och extra mycket tack mamma, för den underbara doften av nybakade bullar! Tack för att du inte säger "Vad var det jag sa, vad var det jag sa, vad var det jag sa" ens hälften så ofta som du kan göra. Tack för att du alltid lyfte upp mig när jag ville kramas eller se bättre. Tack för att du alltid störtar till undsättning varje gång jag behöver dig. Närhelst jag hamnar i knipa så finns du där. Du vet alltid vad du ska säga, eller inte säga, för att få mig att må bra. Med dina starka, ömma händer och lugna, kloka ord och massor av kärleksfulla kramar lagade du trasiga leksaker och trasiga hjärtan gång på gång. Tack, mamma!

Tack för att du fick mig att inse mitt eget värde och sträcka på ryggen. Tack för att du har lärt mig att jag kan lyckas med allt jag vill bara jag tror på mig själv lika mycket som du tror på mig. Mamma, du kan inte ana vad det betyder att du alltid finns här och uppmuntrar mig att förverkliga mina drömmar.

Men mamma, hur underbart vi än har haft det så kan jag inte påstå att allt bara varit frid&fröjd. Visst bråkar vi så att fjädrarna ryker (vilket sällan slutar till min fördel). Som du kanske vet så är din lilla glädjekälla inte alltid så glad. Förlåt att jag gör dig ledsen ibland och orolig. Jag är jätte ledsen för att du inte har fått mer tid för dig själv, bara några ögonblick att tänka och drömma. Jag har insett vilken oerhörd uppoffring du har gjort för mig. Varje gång du försöker ta igen dig kommer jag inrusandes i rummet och ropar, "Mamma, jag är jätte hungrig!", "Mamma, jag har tråkigt." osv.

Allvarligt talat så skulle jag vara helt vilse utan dig mamma, du har visat mig en värld full av underverk och kärlek, du har visat mig vägen till ett rikt och meningsfullt liv och du har gjort mig lyckligare än du någonsin kan föreställa dig. Jag vill att alla ska veta att min mamma är den bästa mamman i hela världen! För det är du. Tack mamma, kära mamma.

Grattis på 50-årsdagen min fina mamma, jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Inga kommentarer: