Jag kommer ihåg en tid för länge sedan då du&jag gick sida vid sida. Fastän det bara var du&jag så var vi övertygade om vår sak. När alla andra var emot oss var det du som var stark och jag som var svag. Det var du som fick mig att orka, men var är du nu när jag behöver en axel att stödja mig mot? Vi brydde oss inte om vad andra sa. Det var bara du&jag som stöttade varandra när tiden var svår. Vad hände med allt som vi en gång kämpade för? Du tycks ha glömt vad det var. Du har svikit allt du en gång trodde på, och istället blivit en av dem som vi brukade hata så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar