Jag saknar det som vi hade, men nu börjar jag förstå att det aldrig kommer tillbaka, jag måste glömma det som har varit. Du har förändrat mig så mycket, du har gjort mig till den jag är idag. Du är lycklig utan mig, jag ser hur du skrattar och du ler. Men vad ska jag göra? Jag bara fejkar mer och mer. Jag säger att jag har glömt dig, att allt är helt okej. Men fuck it! Hur ska jag någonsin lyckas glömma dig? Och jag minns fotspåren i snön utanför huset som du byggt, jag minns handen genom håret och hur det kändes så tryggt. Jag minns historierna du berättade för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar